Karate är en allsidig träningsform. Genom karateträning får man på det fysiska planet bättre kondition, snabbhet, styrka, koordination, rörlighet och smidighet. På det psykiska och mentala planet bidrar karate till ökat självförtroende, självsäkerhet, ödmjukhet, positivt tänkande och en starkare personlighet hos karateutövaren.

Det som skiljer olika karatestilar åt är främst Kata men även Kumite. En Kata (form) är ett mönster av rörelser med olika defensiva och offensiva tekniker. Katasystemet innehåller ett närmast outtömligt register av effektiva självförsvarstekniker. Katorna bevarar traditionen och bör därför ej ändras. De innehåller dessutom ett stort antal dolda tekniker som eleven i förtroende tar del av under sin egen utveckling. Kumite (Sparring) betyder att utväxla tekniker, alltså övningar mot riktiga motståndare.

Karate fick sitt namn först på 1930-talet men har sitt ursprung i Indien. Kampkonsten där associeras främst med den indiske zen-buddhistiska munken Bodhidharma, som vallfärdade från Indien till Kina på 500-talet.

Kampkonsten som med tiden utvecklades till det vi idag kallar Karate kom till Okinawa under 1500-talet med kinesiska handelsmän. Bland annat bönderna på Okinawa började träna dessa kampkonster i hemlighet för att kunna försvara sig mot feodalherrarnas vasaller, d.v.s. samurajerna, och mot rövarband. Senare reste många utövare av okinawianska kampkonster till Kina, där framför allt olika former av Kung fu studerades och införlivades med det okinawianska. "Kara-Te" skrevs ursprungligen som ”Kinesisk hand”, men ändrades sedermera till ”Tom hand”. Från Okinawa kom det senare till det japanska fastlandet.

I karate används vardagliga redskap såsom vandringsstav (Bo), slaga (Nunchaku), skära (Kama), korta svärd (Sai) m.fl. Denna typ av vapenkonst heter Kobudo och används inom karate för att kunna försvara sig mot motståndare med vapen samt öka förståelsen för den tomma handens tekniker.